Stolt vill jag här förkunna, att jag tidigare i livet lyckats med alla nyårslöftens moder: att sluta röka. När min nu 20-åriga dotter Nadja var 6, hade hon förstått att rökning dödar. Och hennes pappa – jag, alltså! – rökte ymnigt. Hennes tanke var: min enda och härliga pappa – han som steker fiskpinnarna och hjälper till med kullerbyttor i poolen och fixar en massa julklappar fast han tyvärr alltid råkar ha ett “viktigt jobbmöte” precis när tomten kommer – håller på att döda sig själv. Det måste stoppas, tänkte hon.
Själv upplevde jag tillvaron så cigarettdriven, att tanken på ett rökstopp var outhärdlig. Och så hoppades jag på turen: visst får många cancer av rökning, men inte de som har tur. Och jag har väl tur? Men som hon tjatatde. Nadja! Hösten 2006 blev det protester direkt jag tände en cigarett, såpass att jag i ett svagt ögonblick lovade henne att i alla fall FÖRSÖKA sluta röka. Sagt och gjort. Nyårsdagen 2007 vaknade jag bakis med tre ynka Marlboro Lights kvar i paketet, kedjerökte dem under köksfläkten och gick sedan cold turkey. Inget snus, inga nikotinplåster, inga ströcigg, inget nicotinell.
Första veckorna slungade in mig i en mild depression men redan efter, säg, två veckor höjdes humöret en smula, och suget dämpades vagt. Och i februari var jag på en stor fest och fann mig själv pratandes med mediakollegerna Annika Jankell och Anette Andersson. Vi pratatde om viktiga saker, vinet flödade, musiken pumpade – och plötsligt insåg jag att jag inte tänkt tanken på rökning på flera timmar! Det enda jag rökt sedan dess är en halv cigarr som Edward Blom bjöd mig på 2011. Och eftersom dyra cigarrer ingick som undantag i mitt rökstopp, var denna lilla livsnjutarhändelse inte ens ett regelbrott.
Tack, Nadja! (Som i skrivande stund sover i sängen brevid mig på vår USA-resa, under vilken vi nu kommit till Florida. Ett USA där det är VÄLDIGT svårt att köra LCHF; allt i affärerna är antingen kolhydrater eller orimligt dyrt. För att hålla blodsocker och insulin någorlunda i schack blir det väldigt mycket periodisk fasta. Typ inget käk förrän till middag, men då både pommes och hamburgerbröd och annat metabolt svårhanterat.)
Vad som hände rent kroppsligt under omställningen från rökare till icke-rökare ska jag återkomma till i ett framtida inlägg om vanors och ovanors biokemi. Men ämnet för dagen är nyårslöften, och några vanliga misstag gällande dessa. Och gudarna ska veta att jag brutit många nyårslöften genom åren!!! Just rökstoppet råkade bli en succé: undantaget som bekräftade regeln, typ. Kanske lite sent påkommet skriva om detta ämne nu… Eller? Eventuella nyårslöften har ju redan formulerats. Och vissa säkert redan brutits… Men de kan omformuleras, eller hur? Och förhoppningsvis vankas det nya nyår för de flesta av oss.
För några decennier sedan utförde psykologiiprofessorn John Norcross vid Scrantonuniversitetet en flerårig studie över 200 New Yorkbors nyårslöften och resultaten av dessa. 77 procent av deltagarna höll sina löften första veckan – men bara 19 procent över en 2årshorisont. 81 procent misslyckades alltså långsiktigt. Även andra forskare har kommit fram till nedslående resultat, ja, rentav värre, med en misslyckandeandel långt över 90 procent. ”Old habits dire hard”, som det heter. Det är helt enkelt svårt att etablera en ny vana. Och den som försöker men misslyckas, löper risk att bli stressad över detta. Med risk att det problem som skulle åtgärdas bara förstärks.
Ta exempelvis ”nyårsbantaren” som kanske tappar några kilo i januari men gradvis blir hungrigare och grinigare och mer energieffektiv och börjar äta som förr igen – kanske med lite tröstätning efter misslyckandet – och går upp till en vikt högre än ursprungsvikten. Och som följd av detta påslag av negativ stress (höjt kortisol med mera). Och då sämre sömn, högre hunger, mer tröstätning… I ett sådant scenario har nyårslöftet varit kontraproduktivt. Försämring istället för förbättring. Som om jag 2007 hade dubblat min cigarettkonsumtion. Nu gjorde jag ju lyckligtvis inte det. Framgången var total. Tur eller skicklighet? Den där lilla Nadja jag ville kunna se i ögonen… vet inte. Men helt klart var det avgörande att jag bara behövde kämpa mot ett akut nikotinsug under en begränsad period. Hade den depressiva grundtonen kvarstannat en längre tid, hade jag nog börjat ”tröströka”. Och snabbt blivit heltidsrökare igen.
Hur gör man då för att lyckas? Ja, här kommer en liten manual, givetvis inte fullständig och ”objektivt sann”. Men ändå rotad i gällande forskning om våra knasiga hjärnor.
Återstår nu bara att önska God fortsättning! Och så hörs vi snart igen.
Erik Hörstadius
Samtliga tidigare inlägg av Erik Hörstadius
Författaren, journalisten och Biggest loser-vinnaren Erik Hörstadius skriver regelbundet på Diet Doctor. I slutet av januari 2019 utkom hans bok Livsnjutardieten, som handlar om viktminskning och ett fettbejakande kostparadigm med fokus på hormonell balans.
GuideAtt äta lågkolhydratkost lagad från grunden av oprocessade råvaror verkar vara ett kraftfullt verktyg för att både skydda och förbättra den fysiska hälsan. Kan samma näringsstrategi vara till fördel även för hjärnan?
GuideLCHF står för Low Carb High Fat. Det vill säga lite kolhydrater och högre andel fett, även kallad njutmetoden. Du kan nämligen äta dig mätt på god mat och ändå bli friskare och gå ner i vikt. Här hittar du allt du behöver.
, medicinsk granskning av Dr Andreas Eenfeldt
i Krönika 
